Ett tomrum som aldrig tycks försvinna.
Det räckte med en enda liten dröm för att vända hela min värld upp och ner igen, för att få tårarna att spruta, för att få magen att vända sig ut och in. Tänk om det var som i drömmen, tänk om jag fick hålla om dig igen. Tänk om jag fick kyssa dina läppar, bara en enda gång till. Tänk om jag aldrig behövde vara utan dig igen.
Visst, jag kanske plågar mig själv med att lyssna på "våra låtar", läsa gamla saker och titta på gamla bilder. Men när hjärtat gör ont och tårarna kravlar sig fram, då är det finaste som finns våra minnen. Allt underbart vi har gjort tillsammans, alla bra saker, alla fina grejer du har sagt, alla gånger jag fått höra hur mycket du älskar mig.
Jag må ha gnällt och så, jag ångrar mig nu, för de finns ingen som är så perfekt i mina ögon som du är. Om jag kunde så skulle jag göra allt dumt ogjort, fan vad jag skulle det.
Jag orkar inte mer.
Visst, jag kanske plågar mig själv med att lyssna på "våra låtar", läsa gamla saker och titta på gamla bilder. Men när hjärtat gör ont och tårarna kravlar sig fram, då är det finaste som finns våra minnen. Allt underbart vi har gjort tillsammans, alla bra saker, alla fina grejer du har sagt, alla gånger jag fått höra hur mycket du älskar mig.
Jag må ha gnällt och så, jag ångrar mig nu, för de finns ingen som är så perfekt i mina ögon som du är. Om jag kunde så skulle jag göra allt dumt ogjort, fan vad jag skulle det.
Jag orkar inte mer.
Kommentarer
Trackback
