NI BEHÖVER INTE LÄSA, FÖR DET ÄR INTE VÄRT DET
Jag söker inte efter någon empati, jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, jag vill bara skriva av mig om hur jag känner just nu på MIN blogg. Det vore skillnad om jag skrev det här på facebook där jag har 740 vänner, Right? Jag kommer må bättre om 10 minuter, jag svär.
Oh, god damn it. Ibland måste man bara få tröttna på livet för en sekund, ett ögonblick. Tröttna på de människor som utger sig för att vara ens "kompis" men ändå bara skiter i en, tröttna på ex-pojkvänner som fortfarande inte kan låta saker vara, familjemedlemmar som ballar ur osv.Ta bara det där med kompisar som ett exempel. Ena dagen jätte trevlig, andra dagen pratar inte ens med en. Nehe okej, what have I done? I en sekund är man det absolut bästa som hänt på jorden, sekunden efter är någon annan det. Beslutsångest or what? Tycker det är extremt töntigt, jobbigt och sådär. Inte nog med att det bringar otroligt mycket förvirring i min stackars hjärna. Tro mig, det är skillnad på kompisar och vänner.
Och det där med expojkvänner. Seriöst, fuck off. Att jäveln har kollat igenom min bilddagbok som jag inte ens använder längre och ber mig ta bort bilderna på han och "oss", att han "blockar" mig på facebook 8 månader efter att vi har gjort slut, att han inte ens vågar titta på mig utan att han börjar darra med benen när vi ses på bussen och att han inte ens vågar prata med mig irl, men på bilddagboken, en sida jag inte ens använder längre, där går det minsann jävligt bra. Och förmodligen så läser du det här, för du är då ta mig fan lika besatt fortfarande. Nog fan är det jobbigt för dig att se att jag har hittat tillbaka till mina riktiga vänner igen va? Hela du är bullshit.
Det är inte heller rättvist att man ska ha behövt rädda livet på 2 stycken i ens familj innan man ens har fyllt 18, att man ska få sitta på det där jävla BUP och grina tills man inte har någon vätska kvar i kroppen. Att soc gör en utredning vilken familj det är vettigast att man bor hos. Sånt gör ont, första gången hade jag precis fyllt 15. Och när jag mådde som sämst, så ville du lämna mig mitt i alltihopa. Jag kan bara tacka dig för att du stannade kvar, även fast jag hatar dig nu.
Att inom loppet av 4 månader mista två människor, att två så underbara människor fått lämna jorden och världen. En stod mig närmare än den andra, en har jag mer minnen med än den andra men båda två var fortfarande helt underbara människor. Sånt svider, och jag förstår inte varför vissa människor ska behöva gå igenom mer än andra. Varför?
Men mitt i allt det här måste jag ändå säga att jag är jävligt lycklig. Jag mår bra, oftast, jag skrattar varje dag. Jag får mat på bordet, pengar varje månad och jag har ett gäng med underbara människor omkring mig som jag kan lita på. Att jag har kommit nära både Elias och Emanuel igen gör att hela jag ler. Att jag får festa precis när jag vill, vara med vilka jag vill, hångla med vem jag vill och att jag får göra vad jag vill - när jag vill betyder så otroligt jävla mycket. Det känns så befriande. Jag ska få se Mötley Crue (gå på sweden rock) i sommar med en av mina absolut bästa vänner, jag ska på P&L, Rockstad: Falun och säkerligen fler konserter/festivaler med ytterligare några av världens bästa vänner. Jag har bra betyg, jag har en fin klass och trots att jag hatar Dalatrafik så har jag en bra förbindelse att ta mig till skolan med om man jämför med andra, t ex barnen i andra länder som kan få gå upp mot 1 mil bara för att komma fram till skolan.
Jag har jordens finaste tvillingsyster som alltid stöttar mig, hjälper mig och finns där för mig. Hon som aldrig backar undan trots att jag kan vara den mest töntiga, patetiska, jobbigaste, förjävligaste, grinigaste osv. systern. Tro mig Sara, utan dig hade jag inte varit nånting. Och min fina Jonna, Märtha, Vickan, Bäkka, Emma M, Felicia, Linda, Leone osv. Jag skulle kunna fortsätta nämna hur länge som helst hur många otroligt fina tjejer jag har, men de vet vilka de är, and they know what I feel. ♥
Och pappa, jag vet att du säkerligen kommer att läsa det här, men tro mig: det kommer aldrig spela någon roll vad som har hänt, vad som kommer att hända, hur du känner, hur jag känner, du är världens bästa iallafall. Vi båda är medvetna att du gjorde mig grymt besviken och att jag gjorde dig grymt stolt på samma gång, men gjort är gjort lixom. Det är ingenting vi kan beskylla någon av oss på. Jag älskar dig, och resten av min familj hur jävliga ni än är och hur jävlig jag än är. Punkt •
Puss och godnatt världens finaste ni, så guldvärda. <3
Kommentarer
Postat av: Linda P
Jag älskar dig gumman. Finns alltid här för dig, det är bara att slå en pling vet du. Vi kan bara hoppas att allt blir bättre snart. DU är en otroligt stark människa som har gått igenom mer på dina snart 18år än vad andra har gått igenom hela sitt liv. Tillslut kommer allt bli bra, det måste bli det! Jag kommer alltid finnas här för dig. Älskar dig bästaste BV! <3
Postat av: © sarastille
sofie.. jag älskar dig så otroligt mycket och kommer ALDRIG kunna beskriva i ord hur mycket du betyder för mig, det finns inga ord som kan förklara den känslan. du är det finaste och det bästa jag har i mitt liv, och jag är så otroligt tacksam för att det är just dig jag fått dela dehär (snart) arton åren med. allting vi har gått igenom har vi gått igenom tillsammans, och idag är du någon jag ser upp till. du är stark, glöm aldrig någonsin bort det. trots allt som hänt står du fortfarande kvar med båda fötterna på jorden, trots att jag vet hur många gånger jag önskar att du inte gjorde det. min finaste ängel, min finaste syster. <3
Trackback
